Låt alla få höras om pandemin

Låt alla få höras om pandemin

Flera organisationer har påtalat det tydligt problematiska i att mätningar om pandemin genomförts med en övre åldersgräns i urvalet. Den kritiken är befogad, men den är inte komplett. Det är nämligen fler grupper som påverkas stort av pandemin men aldrig får höras i diskussionerna om den, det är dags för en attitydförändring om vilka som får påverka samhällsdebatten.

Pandemin berör oss alla. Även om sjukdomen drabbar orättvist undkommer ingen den omvälvande effekten på alla delar av samhället som viruset och de åtgärder som tas för att hindra dess spridning har fått. Det är alltså både naturligt och viktigt att många mätningar görs av människors attityder, kunskap och beteende i en ovanlig tid.

Samtidigt som alla berörs är det dock inte alla som får höras. Att det i många mätningar satts en övre åldersgräns under en pandemi där både sjukdomen och åtgärder slår hårt mot äldre är så klart orimligt. Men andra grupper hålls också utanför, dessutom utan att det debatteras.

Barn och ungdomar växer upp i en tid av osäkerhet, distansundervisning och begränsningar som varken deras föräldrar eller föräldrars föräldrar har upplevt. Hur det påverkar dem vet vi väldigt lite om. I den mån de någon gång tillfrågats om sina upplevelser är det framförallt ideella organisationer, som Rädda Barnen och BRIS, som har sett till att även barn och ungdomar fått vara med. Myndigheter och Regioners enkäter har nästan uteslutande riktats till vuxna.

Personer med flera typer av funktionsvariationer påverkas också på ett minst sagt kännbart sätt när verksamheter och viktiga sociala sammanhang stängs ner. Dagens teknik och hjälpmedel ger fantastiska möjligheter för många med funktionsvariationer att besvara undersökningar själva. Men även om denna teknik finns efterfrågas den aldrig i bredare samhällsundersökningar, bara i brukarundersökningar om olika insatser.

För såväl barn som personer som behöver stöd för att kunna delta i undersökningar är situationen knappast unik under pandemin. De får ytterst sällan höras när synen på viktiga samhällsfrågor skall mätas. Man kunde tro att det faktum att Barnkonventionen, med sin tolfte artikel om att barn har rätt att höras om frågor som berör dem, antagits som lag skulle leda till en ändrad attityd gällande åtminstone en av dessa grupper. Men det år som gått sedan lagen infördes har snarare befäst barn och ungas perifera plats i samhällsdebatten. Det har tagits historiskt långtgående beslut om barn och ungas vardag 2020 och knappast någon myndighet har frågat dem om hur de upplever det.

Vi som aktörer i undersökningsbranschen har ett ansvar i detta, vi kan trycka på för breddade urval och metoder samt utveckla verktyg som ger fler möjlighet att vara delaktiga. Men det som ytterst avgör vem som får höras i samhällsfrågor är de som köper våra tjänster. Jag tror att vi behöver se ett ändrat förhållningssätt till medverkan i undersökningar som görs på offentligt uppdrag, där möjlighet till deltagande betraktas som en demokratifråga. Det är först när möjligheten att få ge sin syn i viktiga frågor ses som den rättighet den faktiskt borde vara som alla kommer att ges chansen att få höras, om såväl pandemin som andra samhällsfrågor.

Daniel Sturesson

Grundare och delägare Enkätfabriken

 

Fler nyheter

funktionsvariation pandemi